Folkmordsforskning och fallet Gaza och Palestina
- Föreläsning av Matylda Jonas-Kowalik -
Vad är ett folkmord?
Folkmordsforskning är ett komplext och omdiskuterat forskningsfält där olika definitioner och perspektiv används för att förstå vad folkmord innebär. Inom forskningen brukar man tala om tre huvudsakliga sätt att definiera folkmord: juridiska definitioner, akademiska definitioner och det som ibland beskrivs som "sunt förnuft" eller vardagligt sätt att tala om begreppet folkmord.
Den juridiska definitionen kommer från FN:s folkmordskonvention från 1948 och beskriver folkmord som handlingar som begås med avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp. Handlingarna kan bland annat innefatta:
- Att döda medlemmar av gruppen
- Att orsaka allvarlig kroppslig eller psykisk skada
- Att medvetet utsätta gruppen för levnadsvillkor som syftar till dess fysiska förstörelse
- Att förhindra födslar inom gruppen
- Att med tvång överföra barn till en annan grupp
Den juridiska definitionen av folkmord
En central del av den juridiska definitionen är den särskilda avsikten - det som inom juridiken kallas dolus specialis. Det räcker alltså inte att många människor dödas; handlingarna måste vara riktade mot en skyddad grupp med syftet att förinta den. Denna definition används av internationella domstolar, såsom Internationella domstolen (ICJ) och internationella tribunaler.
Akademiska perspektiv på folkmord
Inom akademisk folkmordsforskning finns däremot ingen enhetlig definition. Forskare använder olika teorier och modeller för att analysera folkmord. Vissa definitioner ligger nära den juridiska förståelsen och fokuserar på avsikt, medan andra är bredare och betonar strukturer, koloniala processer eller långvariga system av förtryck.
Många forskare menar att folkmord inte alltid sker genom omedelbart massdödande utan också kan utvecklas gradvis genom politiska, ekonomiska och sociala system som bryter ner en grupps möjligheter att överleva. Skillnaderna mellan definitionerna gör att forskare ibland kommer fram till olika slutsatser om samma historiska eller samtida fall.
Avsikt är central, men den juridiska definitionen kan vara för snäv.
Fokus på mönster och resultat, inte bara juridiska kategorier.
Folkmord kan ske gradvis genom system, inte bara genom omedelbart massdödande.
Komparativa studier av folkmord
Ett viktigt område inom folkmordsforskning är komparativa studier, där olika fall jämförs för att identifiera återkommande mönster och riskfaktorer. Genom att analysera flera folkmord sida vid sida försöker forskare förstå vilka processer som ofta föregår massvåld, exempelvis avhumanisering, politisk instabilitet eller systematisk diskriminering. Samtidigt betonas att inga två folkmord är identiska och att varje fall måste förstås i sitt specifika historiska och politiska sammanhang.
Gaza och Palestina i folkmordsdebatten
Diskussionen om Gaza och Palestina har under senare år blivit en central fråga inom både juridisk och akademisk debatt om folkmord. Vissa forskare (såsom Dirk Moses, Judith Butler, Edward Said m.fl.) och organisationer menar att Israels handlingar i Gaza kan uppfylla delar av den juridiska definitionen av folkmord enligt FN:s folkmordskonvention.
De pekar bland annat på omfattningen av civila dödsfall, uttalanden från politiska och militära ledare, blockader som påverkar tillgång till mat, vatten och sjukvård samt mönster som beskrivs som kollektiv bestraffning. Ett antal avvisar däremot denna klassificering och menar att den juridiska tröskeln för folkmord inte är uppfylld.
International Association of Genocide Scholars (IAGS) antog 2024 en resolution där man menar att Israels politik i Gaza kan utgöra folkmord eller innebära en risk för folkmord enligt internationell rätt (detta är en akademisk resolution, inte en domstolsdom).
Jämförelser med Srebrenica:
I jämförelser mellan Gaza och exempelvis Srebrenica analyseras liknande dynamiker såsom omfattande storskaligt civilt lidande, belägringsliknande förhållanden (Srebrenica var en belägrad “säker zon” under FN med begränsade resurser innan den föll - Gaza har i sin tur haft blockader och omfattande restriktioner för rörelse och varor, särskilt under upptrappningar) och frågor om folkmordsavsikt. I fallet Srebrenica fastslog internationella domstolar att folkmord hade begåtts genom massmordet på över 8 000 bosniakiska män och pojkar år 1995. Internationella domstolar fann däremot inte tillräckliga bevis för att folkmord hade begåtts i hela Bosnien och Hercegovina under den bredare konflikten. Andra övergrepp utanför Srebrenica klassificerades i regel som krigsbrott eller brott mot mänskligheten snarare än folkmord. Detta har blivit relevant i diskussionen om Gaza eftersom folkmordskonventionen inte kräver att en hel grupp utplånas; det kan räcka att en “väsentlig del” av gruppen angrips. Att rikta in sig på en väsentlig del av en grupp, ofta definierad utifrån geografiska, numeriska eller kvalitativa faktorer (såsom att rikta in sig på gruppens ledare), är ”tillräckligt”.
Staters ansvar enligt folkmordskonventionen
Folkmordskonventionen innebär att stater har en skyldighet att förebygga och bestraffa folkmord. I praktiken sker detta dock ofta långsamt och ojämnt. Regeringar undviker ofta att använda ordet folkmord i tidiga skeden, även när varningssignaler finns såsom massdiskriminering, eskalerande våld och hatpropaganda, eftersom det skapar juridiska och politiska förpliktelser att agera. Istället används ofta begrepp som konflikt, humanitär kris eller människorättsbrott.
När åtgärder väl vidtas tenderar de ofta att vara reaktiva snarare än förebyggande och är ofta begränsade till diplomatiska uttalanden, sanktioner eller humanitärt bistånd, medan mer kraftfulla ingripanden är ovanliga och politiskt kontroversiella. Dessa övervägs först när massövergreppen redan är långt gångna.
Internationell rätt saknar dessutom en central myndighet som kan tvinga stater att ingripa. FN:s säkerhetsråd kan fatta beslut om kollektiva åtgärder, men vetorätten hos de permanenta medlemmarna gör att geopolitiska intressen ofta påverkar utfallet. Detta innebär att geopolitiska allianser ofta påverkar utfallet lika mycket som de juridiska skyldigheterna.
Samtidigt pågår flera rättsprocesser kopplade till Gaza. Sydafrika har exempelvis tagit Israel till Internationella domstolen (ICJ) med anklagelser om brott mot folkmordskonventionen i samband med Israels “militära operationer” i Gaza, medan Nicaragua har riktat ett mål mot Tyskland (2024-pågående) med hänvisning till att vapenleveranserna till Israel är ett brott mot internationell rätt.
Vem kan åtalas för folkmord?
Det är viktigt att skilja mellan olika internationella domstolar. Internationella domstolen (ICJ) hanterar tvister mellan stater (t.ex. Sydafrika mot Israel), medan Internationella brottmålsdomstolen (ICC) åtalar enskilda individer för brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. ICC kan agera om brottet skett i ett medlemsland, eller om den misstänkte är medborgare i ett medlemsland eller också om ärendet har skickats från FN:s säkerhetsråd. Det är alltså inte länder som “åtalar”, utan en internationell domstol.
Utöver detta kan vissa nationella domstolar använda så kallad universell jurisdiktion, vilket innebär att personer kan åtalas för folkmord även om brottet begåtts utanför landet. Länder som exempelvis Sverige, Norge, Tyskland, Frankrike, Spanien och Nederländerna har sådana möjligheter inom sina rättssystem. I praktiken krävs ofta att den misstänkte finns i landet eller att åklagare godkänner fallet.
Slutsatser
Folkmordsforskning visar att begreppet folkmord är både juridiskt och akademiskt omdiskuterat. Det finns inte en enda definition som alla är överens om, och olika definitioner används i olika sammanhang.
Den juridiska definitionen fungerar ofta som en gemensam internationell utgångspunkt, även om många forskare menar att den har begränsningar. Diskussionen om Gaza illustrerar också hur frågor om folkmord påverkas av juridik, politik, internationella relationer och olika forskningsperspektiv. Länder har ett juridiskt ansvar att förhindra folkmord men gör det sällan på grund av geopolitiska och diplomatiska skäl. Samtidigt finns det en möjlighet att åtala individer för dessa brott, både i ICC och i nationella domstolar.